Kung för två månader 17-26.11.2017


Med anledning av att republiken Finland år 2017 fyller 100 år ordnar Adelsförbundets Understödsförening r.f. utställningen Kung för två månader - prins Friedrich Karl av Hessen, som presenterar kung Friedrich Karl och kungahuset i Finland. Den vinst utställningen inbringar går i sin helhet till välgörande ändamål.

Utställningskommittén söker för närvarande föremål, fotografier, brev med mera med anknytning till temat. Information och arkivmaterial tas med tacksamhet emot av utställningskommittén, genom Eva Ehrnrooth, tel: 0400-493 783, eller via e-post: tipi1946@hotmail.com.

 

Bakgrund:

Till monarkins anhängare hörde bland annat J.K. Paasikivi och P.E. Svinhufvud samt många vetenskapsmän och professorer. Monarkisterna hänvisade till den gustavianska regeringsformen från 1772. Kungavalet förrättades 9.10.1918 och till kung av Finland valdes prinsen av Hessen, senare kallad lantgreven Friedrich Karl (1868-1940). Han var gift med den tyska kejsaren Wilhelms syster Margarethe (1872-1954). Tyskland förlorade som bekant första världskriget och prinsen avsade sig Finlands krona bara två månader senare 4.12.1918.

 

Det före detta Kejserliga palatset, numera presidentens slott, skulle enligt planerna göras till slott för kungen. Byggnaden hade fått skador under händelserna 1918, men inventarierna hade förts i säkerhet. Villa Hjelt på Fabriksgatan i Helsingfors skulle bli Kungens privata residens. Villan var ursprungligen ritad av Gustaf Estlander (1872-1930) och fullföljdes av Eliel Saarinen (1873-1950). Arkitekt Gustaf Strengell (1878-1937) och inredningsarkitekt Harry Röneholm (1892-1951), som båda var anställda vid Stockmanns varuhus, fick i uppgift att modernisera det forna Kejserliga palatset. De gjorde mycket detaljerade ritningar för moderniseringen. Interiörer och möbler planerades i klassisk tysk biedermeierstil, som då var i ropet.

 

Stockmanns varuhus fick i uppdrag att inreda det blivande kungliga slottet i sin helhet, med den påföljd att Strengell och Röneholm skickades på uppköpsresa till Europa. Möbler, speglar, lampetter, ljusstakar, silver och porslin inhandlades. Tyska föremål var självfallet väl representerade: bl.a. barock- och rokokoskåp, neo-klassiska byråer och rokokostolar. Bland inköpen fanns också finländska folkloristiska ryor, svenska gustavianska byråer och rokokobyråer samt två förgyllda empirefåtöljer från St. Petersburg, sannolikt avsedda att användas vid kungliga ceremonier.

 

Föremålen som köpts till slottet förblev, efter att planerna om monarkin gått i stöpet, i Stockmanns varuhus, eftersom staten inte vill lösa in dem. Som en påföljd grundade varuhuset år 1920 en avdelning för antikviteter och konstföremål, som lyckligtvis fotograferades. På grund av det ekonomiskt dåliga läget var försäljning av antikviteter inte lönsamt och avdelningen stängdes redan år 1921. Vissa föremål såsom de förgyllda empirefåtöljerna såldes till professor Karl Hedman och Österbottens museisamlingar; bergsråd Amos Anderson köpte ett rokokomöblemang i fransk stil till gården Söderlångvik i Kimito; och Stockmanns eget museum behöll en del möbler. Diverse föremål hamnade också i många finländska hem och herrgårdar.

 

I takt med att planeringsarbetet fortskrider uppdaterar vi denna sida. Välkommen åter!

 

 

Riddarhusets tidigare utställningar

Vilka var de? Adeln som samhällsbyggare 31.1-16.2.2014

Adelns betydelse för Finlands utveckling har varit stor, många centrala politiskt engagerade personer, konstnärer, arkitekter och övriga reformatorer av vårt samhälle har kommit från adliga släkter. Här kan nämnas marskalken av Finland, friherre Gustaf Mannerheim, republikens president P.E. Svinhufvud av Qvalstad och det finska språkets förkämpe friherre Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen. Bland konstnärer och författare fanns Albert Edelfelt, Ferdinand von Wright, Eero Järnefelt, Bo Carpelan och Solveig von Schoultz. I industrisammanhang såg vi släkterna Rosenlew och Hackman.

Utställningen behandlade många fler och belyser personernas liv och livsverk genom en mängd föremål, konstverk och arkivmaterial som lånats från gårdar, privata hem och samlingar. Här presenterades ett aldrig tidigare skådat, unikt material och utställningen lockade ca 5 500 besökare. Utöver utställningen arrangerades kvällstid 12 olika föredrag.

Nu tändas tusen juleljus 28.10-6.11.2011

Julen är en högtid som alla har olika minnen av och idéen till utställningen togs emot med entusiasm och glädje. I många familjer följer man än idag gamla jultraditioner, samtidigt är julen en högtid som förändras och får nya former. Utställningen beskrev hur julen har firats under seklernas gång, hurdana julgranar vi haft, hur vi har dukat våra julbord och vilka seder vi haft. På utställningen visades bland annat hur landshövdingen friherre Gabriel Kurck (1630-1712) på Laukko gård i Vesilahti dukade sitt julbord, hur kompositören Fredrik Pacius (1809-91) klädde sin gran och hurdana juldekorationer frun på Årsta gård utanför Stockholm, Märta Helena Reenstierna (1753-1841) gjorde när rosen som hon haft i kruka hade slagit i blom! Utställningen lockade ca 4 500 besökare.

Livets högtider 31.1-15.2.2009

Utställningen var uppdelad i olika avdelningar enligt högtid och tog steget fullt ut i traditionernas värld. Den antog också ett brett socialt perspektiv genom att på bred basis inkludera också borgerlig kultur och akademiska festligheter och allmogekultur. Avdelningarna var: dopet, födelsedagen, namnsdagen, konfirmation 1940-1950-talet, bondförlovning 1800-talet, bondbröllop 1900-1910-talet, borgerlig förlovning 1890-talet, borgerligt bröllop, student 1900, magisterpromotion 1920-talet, doktorspromotion, silverbröllop 1920-talet, guldbröllop 1920-talet och slutligen begravning 1800-talet. Dessutom fanns en bruddräkts kavalkad och ett bröllopsfestbord.

Skönhet, stil och fåfänga 4-19.2.2006

I denna utställning presenterades föremål och kulturhistoria kring skönhetsvård och kläder från perioden 1750-1950. Mode och kläder, liksom accessoarer och hygien presenterades. Solfjädrar, hattnålar och borstar utgjorde fina helheter och också en del porträtt och möbler rymdes med. Utställningen uppskattades bland publik och medier och konstaterades än en gång "ha lyckats locka fram pärlor ur gömmorna".

Ädla drycker 18.10-2.11.2003

Temautställningen presenterade dryckeskultur från brännvin till champagne, råvaror, tillverkning, lagring, seder och bruk. I utställningen ingick också ett flertal dukningar från sillfrukost till festmiddag. Stort intresse väckte kuverten från ett antal officiella institutioner - Presidentens slott, Helsingfors stadshus, Smolna, Norges och Sveriges ambassader samt det danska kungahuset. Utställningen besöktes av drygt 4 000 personer, vilket var en minskning trots att medierna uppmärksammat utställningen. Temat var eventuellt lite känsligt och det finska namnet "Jalo viina" förmodligen vilseledande.

Rummet som tidsspegel 6-21.10.2001

Utställningen presenterade människors liv och leverne under olika epoker genom olika interiörer. Med fanns flera stilar som barock, rokoko och funkis men också olika typer av rum, såsom rökrum och barnkammare. De stilhistoriska inriktningarna var nästan pedagogiskt framträdande. Bland samlingen fanns bl.a. det vinglas som Alexander höjde till Finlands välgång under lantdagen i Borgå 1809. Från Hangö stads museum hade man hyrt in dräkter som hade sparats och vårdats genom seklerna av samma familj.

Kopp och kanna 2-17.10.1999

Utställningen handlade om dukade te- och kaffebord från perioden 1750-1950. Utställningen var en estetisk upplevelse, med föremålen vackert placerade på underbara broderade dukar i tidsenlig harmoni med annan rekvisita. Besökarna fick en historisk översikt av seder och bruk i olika länder under en tid som flytt. För första gången ordande man även caféverksamhet och firman Paulig som donerat kaffe lånade sina gyllene koppar, vilket blev ett dragplåster till utställningen. 

Minns du mässingen? 21.3-5.4.1998

Ungefär 1 000 antika mässingsföremål från ungefär 70 privata hem ställdes ut. Utställningen ansågs gå till historien som en i sitt slag unik presentation av gammal mässing, där allt från musikinstrument till hästbetsel ställts ut. I synnerhet fanns många ljusstakar och kandelabrar med. Trots en god pr-kampanj uteblev de stora publikmassorna.

Bord, bord, bord 28.9-6.10.1996

Sybord och spelbord dominerade utställningen men också flera skriv-, toalett-, brick-, blom-, och rökbord ställdes ut. Borden var uppställda i kronologisk ordning och möblernas utveckling gick hand i hand med samhällets. Också allmogemöbler och miljöer fanns med denna gång, fastän det adliga och borgerliga dominerade. Utställningen var den dittills vackraste vad gällde planering och scenografi, även om inga nya rekord i publiksiffror uppnåddes.

Ur samlarens gömmor 21.3-2.4.1995

Utställningen omfattade 67 samlingar av de mest varierande slag från stryklod, renässanssmycken, dockor, porslin till snusdosor. Samlingarna kom från privatpersoner och "herrgårdarnas gömmor". Utställningen besöktes av ca 7 000 personer och gjordes i samarbete med Svenska teatern och sponsorer.

Bordet är dukat på Riddarhuset 18-29.9.1993

På denna utställning dukade man upp fyrtio bord i riddarhussalen med ett tidsspann från 1690-1990-talen. Det fanns både tenn och porslin och serviser från Kina, Ryssland, England, Frankrike och Italien men huvudvikten låg på inhemskt och skandinaviskt dito. Porslin med adliga vapen ställdes ut i vitriner. Utställningen drog 10 000 besökare och tog arrangörerna på sängen!

Källa: Adeln och dess hus, 2013